Det är natt nu. Jag ska duscha och sedan sova. Pratar skate med en person jag egentligen inte känner. Har berättat det förut men säger det igen. När jag var liten var jag skateare. Jag åkte i rampen på skolan princip varje rast en period under mellanstadiet. Sen rev dom rampen och jag slutade åka. Min skateboard är rosa och står i garaget.

Jag tänker varje vår att jag ska ta upp det där. Den är en sjukt skön känsla att åka skateboard. Men det har känts som att jag vuxit ifrån den jag var då på något sätt? En liten brud med rosa bräda, modig, brydde mig inte så mycket om vad andra tyckte, frågade dom äldre skateboardkillarna med cigg i munnen om tips... Sen börjar man högstadiet, skaffar en mascara, får nya vänner och tappar bort sig själv.

När jag tidigare tänkt på det där med skate har jag nästan skrattat åt tanken. Jag, i lockat hår, massor av läppglans och typ rosett i håret. På en skateboard. Komiskt. Fast varför brydde jag mig ens?

Idag har jag slutat borstat håret, tappat bort mina läppglans men känner mig samtidigt säkrare på mig själv än vad jag gjort på väldigt länge. Senaste jag kände mig så här måste varit då jag var en liten skatebrud i khakijacka typ.

Och fan vad skönt det är att kunna känna sig säker. Det var längesen jag gjorde det.

Lockar i håret, skatbo, smink eller inte. Sålänge man känner sig säker, nöjd och trivs - gör som du vill. Må bra, se till att andra må bra och känn efter. Ofta. Bry dig inte så mycket om vad andra tycker, det är inte dom som ska leva med dig - det är du.