Det snyggaste på en person är deffinitivt självförtroendet. Ett bra självfötroende, att man är säker på sig själv, utan att vara kaxig eller överlägsen. Det är något jag tycker lyser igenom så tydligt och gör personen i fråga ännu snyggare. Ett självförtroende är en sorts utstrålning!

Att kunna säga att man är nöjd med sig själv och sitt utseende, att man tycker man har snygga ben, snygg rumpa eller att man älskar sitt hår - det är så starkt och människor som kan säga sådant växer verkligen i mina ögon.

Men hur gör man egentligen om man inte har det där självförtroendet? Är ett bra självförtroende medfött eller är det något som alla kan få om man kämpar lite?

Jag har ingen aning!

Jag är social, utåtriktad, har inga problem med att prata med nya människor eller prova på nya saker. På så sätt är jag säker i mig själv. Men när det kommer till att tycka om mig själv, mitt utseende och så vidare, är jag inte lika säker. Och som jag skrev - att vara säker i sig själv är bland det snyggaste som finns, och vem vill inte vara snygg? 

Tro mig, jag menar inte att jag hatar mig själv, har värsta problemen eller så, det jag menar är att jag som så många andra inte är nöjd, och ibland, är allt för långt ifrån nöjd.


Jag tror inte på instruktionerna om att se mig själv i spegeln och räkna upp tio bra saker med mig själv varje dag fungerar. Och inte dessa "jämför dig inte med andra"-snack heller, för jämför oss det gör väl alla? Ibland så naturligt att vi knappt reflekterar över att vi gör det.

Vad är det i samhället som fått så många av oss att oroa oss så mycket, att se så många fel och brister och aldrig känna oss riktigt nöjda? Beror dessa I-landsproblem helt enkelt på att vi har för lite viktiga saker, som kamp för överlevnad och brist på mat, att oroa oss över? Så istället oroar vi oss för våra utseenden, hur bra man passar in och så vidare. Eller?

Ingen aning. En teori.

Eller är det all reklam? Alla dessa retucherade modeller som kastas i våra ansikten dagligen genom media?

Ingen aning.

På något sätt har det ju nästan blivit tabu att kunna säga att man tycker man själv ser bra ut? Om inte tabu så i alla fall något ovanligt.

Jag vet inte var jag vill komma med detta inlägg egentligen, jag undrar, vet någon av er vad detta beror på? Några teorier? Varför har säkert sju av tio ungdomar dåligt självförtroende? Är missnöjda?

För att låta lite som en hippie men, egentligen är vi alla vackra, fast bara på olika sätt. Vad som är snyggt, ett bra utseende, är egentligen bara en trend. Men det är så otroligt lätt att glömma.