svart mot vitt, text och tankar #1
att små ord, svart text mot vit bakgrund kan göra ont är konstigt. att dom ens kan kännas? det är ju bara ord. ord som bildar en mening, en mening jag inte vill läsa. En mening som får mig vilja glömma det fina vädret, sakerna jag måste få gjorda, höjdpunkter framför mig - allt, och bara krypa ihop i min säng. min säng är trygg. Så länge det är ljust i rummet är jag trygg i min säng. Skulle någon släcka lampan skulle paniken komma. Krypande, allt snabbare och snabbare. Men innan paniken och rädslan tagit över har jag alltid hunnit tända min lampa. Vad är det jag är så rädd för? Svarta ord mot vitt gör mig rädd. På ett annat sätt. Inte på det där klibbiga, panikartade sättet jag känner då jag går in i ett mörkt rum. Utan mer rädslan över att det ska göra för ont, ont i hjärtat. Att bli sårad. Igen kanske man skulle kunna säga, att bli sårad igen? Jag bestämmer mig för att snabbt titta bort, ta bort orden ur mitt synfält. Ignorera? Det är bättre. Men orden finns kvar. Fan alltså, att det fortfarande gör ont.
kursiv text får allt att se mer seriöst ut. som om jag gråter när jag skriver detta, rispar mina armleder blodiga. Men det gör jag inte. Så illa är det inte. Inte alls, inte på långa vägar! Men det är skönt att få skriva ner känslorna. Kanske överdriva lite här och där. Jag vill bara göra det vackert. Att försöka bädda in något som gör ont i vackra ord får det onda att kännas bättre. Kursiv text är vackert, därför skriver jag kursivt.
Kommentarer
Denna kommentar skrev: vera
Åh vad jag gillade det du skrev på slutet! Det är så sant! När man kan få känslorna att bli vackra kan man nästan glädjas åt de på nåt sätt, även fast de gör ont osv.
Trackback
