Det här är en bild på mig och Fanny när vi var i kanske elvaårsåldern. (tog kort med webbcameran på fotot). Vi var så små, glada, ovetandes och absolut bästa vänner. Det var alltid vi, Fanny och Klara, Klara och Fanny. Vi var som ett. Vi är uppväxta med varandra. Det finns bilder på oss från det att vi låg, klädda i sparkdräkt, i samma vagga tills nu när vi är fixade för fest, snart sjutton år gamla. Vi har alltså varit vänner i exakt hela livet. Tyvärr har vi glidit ifrån varandra. Vi har gått från att leka med barbies och dockor tillsammans varje dag efter skolan till att bara "hänga" lite då och då. Det är tråkigt att det blir så. Men jag ser fortfarande Fanny som en av mina absolut bästa vänner och jag vill att det alltid ska vara så. Jag pratar ganska mycket om det här med mina andra kompisar, om att jag är rädd för att jag ska glida ifrån min äldsta och en av mina närmsta vänner mer. Men det ska inte bli så. Man behöver faktiskt inte vara hela tiden. Huvudsaken är att man kan prata med varandra och att det känns som "den gamla goda tiden" när man väl ses. Jag tror att även om jag och du, Fanny, glidit ifrån varandra och kanske även växt ifrån varandra lite med tiden kommer vi alltid vara vänner. Jag älskar dig!


vi lärde oss att gå tillsammans

vi lekte ihop

hade våran mindre vackra period ihop.. haha

Vi dansar discopirat-dansen ihop