Citerat av Jenny:

"Och den där underbara känslan, den är värd att vänta på och kämpa för. När man tycker om en person, jättemycket. Så där så man inte vet vart man ska ta vägen! När man inte vill vara någon annanstans i världen än just hos den. När man kysser någon och ler mellan kyssarna för allt bara känns så bra. När man känner sig trygg och lycklig. Ge er ut i kärleksdjungeln, visst är det så man brukar säga"


Det jag har funderat på hela natten är; vad ska man göra när den underbara känslan är till fel person?

När man ler mellan kyssarna tillsammans med fel person och inte vill vara någon annanstans än hos just han? Vad ska man göra när man sårar människor då man följer sitt hjärta? Då kvällen slutar med att man står och gråter och bråkar med sin bästa vän för att man har följt sitt hjärta, följt den här känslan?

När är ska man sluta att som Jenny skrev det, kämpa, för den här känslan?

När har man gått för långt?