Måndag. Hemmadag, hemma imorgon också. Febern har gått över tror jag men fortfarande jätte förskyld. Har pluggat lite idag, med betoning på lite, och sett hannah montana och twilight. Var ut med Märta en sväng också. Men mest tagit det lungt alltså.

Nu till det seriösa. Hade värsta dödsångesten idag. Började.. vet inte riktigt hur. Men ringde i alla fall morfar för att prata lite och kolla hur det var bara med han och mormor men då blev det ännu värre. Vet inte riktigt vad det tog åt mig. Efter samtalet, som bara var ett vanligt "hur är det, vad gör du, jaha" samtal så satt jag med pappersnäsdukar och torkade tårarna. Ringde till min vän felicia, grät massor i telefon och hon tröstade mig.

Ingen som jag känner, älskar eller tycker om får dö. Aldrig. Någonsin. Aldrigaldrigaldrig. Alla ska leva för alltid, eller möjligen dö precis samtidigt när alla har blivit minst 100 år. Hand i hand. En lycklig död på något sett. Alla ska vara lyckliga.

Ah, lättat lite på hjärtat som man säger nu i alla fall. Skönt.